På måndagen tog Christian chansen och paddlade med Peter och Peters svåger. I hans värld skulle detta bli sista paddelturen på minst 5 år...det är ju jobbigt att ha bebis! Lite svårt för mig att fatta...hur svårt kan det vara att göra saker på egen hand om man är 2 föräldrar...? Hmm...vi får se. De såg i alla fall säl och hade riktigt härlig dag kring Askeröarna. Jag passade på att åka till Ellös, ville ju bada nu när det skulle dröja ett tag till det var ok att gå i vattnet. Det tog ett tag, men sedan gick jag i. Naturligtvis skönt! Men minuten efter jag kom upp så började det spöregna:)

Lucas tjänade pengar genom att vara målare på Peters o Camillas hus i Röra Strand.

Imorgon så gällde det, ett barn skulle komma, frågan var bara hur....

Idag har vi firat en hel drös med födelsedagsbarn!

Christian 46 idag.

Catharina 40 år på tisdag (!) och Amanda 3 år den 18/7. Vi satt ute på vår fina altan, grillade hade det gott. Freddrik-familjen var i Spanien och Alice o Alex i Danmark med Anna, så vi var en lite vingklippt skara. Men jag tror alla var nöjda!

Vi kommer snart ha ytterligare ett födelsdagsbarn, kl 07.00 ska vi vara på Östra på tisdag...

Lars Ladfors ringde (obstretiker och den som avgör vilka pat som ska tas emot...) och erbjöd mig att komma till Östra på tisdag!! Han frågade om det var jag som hade förmånen att vara syster till Cathrine Lindberg? :)

Jag fick välja om jag ville pröva att vända babyn och i så fall att sätta igång förlossningen, eller om jag ville planera för ett snitt. Självklart sa jag att jag ville testa igen! Om 4 dagar skulle vi veta vad det var för filur som så envist låg på sned i min mage! :)

Vi hade tidigare denna vecka varit på Barnmorskegruppen för att kolla om bebisen kunde tänka att vända på sig. Den hade nu legat i snedläge ända sedan den kunde ha någon typ av läge. Inget bra om man snart ska komma ut till stora världen...

Vändningsförsök bokades i Varberg av en klämmig vikarie på Barnmorskegruppen. Det fanns ingen plats på Östra, dit jag egentligen ville.

Hur som helst, C och jag åkte mot Varberg tidigt torsdagmorgon. Jag såg ganska mycket fram emot det, kände mig inte speciellet nervös. Jag hade läst på nätet om vändningsförsök, hur det skulle kunna kännas mm.

Vi belv väl emottagna på Varbergs sjukhus, men vändningsförsöket lyckades inte...

En kompetent läkare prövade tre ggr, men fick avbryta eftersom jag tyckte det gjorde så förbaskat ont. Kan väl säga att det inte boddde någon större psykolog i läkaren...Han tyckte nog att jag var ganska schåpig och kunde inte förstå att det gjorde ont.

Trist, vi fick åka från Varberg med planen att vårt barn skulle födas med kejsarsnitt. Det kändes lite modstulet, eftersom förutsättningarna för att vända barnet var goda, men något gjorde att det inte funkade...

På eftermiddagen ringde jag Barmorskegruppen och berättade hur det gått i Varberg. Efter en stund återkom hon (bmsk Paulina) och sa att det inte fanns några som helst tider på Östra förrän i augusti! Så hon ville att jag själv skulle ringa till Varberg för att boka tid för snitt. Kändes ju lite märkligt att själv ringa runt, men det gjorde jag i alla fall. På Varerg sa de att jag naturligtvis var välkommen, men var det i så fall inte närmare med NÄL...?

Vid det här laget började jag misströsta en del, skulle det verkligen vara så att jag själv skulle ringa runt för att bli snittad...? Å andra sidan hade jag inte riktigt förtroende för Paulina, hon var vikarie och kände kanske inte till alla "trådar" som skulle/kunde dra i..

Och nu var det ju så att syrran jobbade på KK Östra.....

Hej i bloggen!

Första inlägget på vår alldeles färska blogg! :) (tiden är fejkad, skrivet egentligen 18 augusti).

Att den finns beror ju på att den 19 juli 2011 så föddes vår lilla son Gabriel (fast det hette han ju inte då). Det visade sig att Gabriel skulle ha en lite snirklig resa framför sig, och vi med då förstås..

Vi insåg snart att det skulle vara omöjligt för oss att komma ihåg allt som hände Gabriels första veckor. Då väcktes tanken om att kanske skriva mer om Gabriels liv, inte minst ville Christian det, eftersom han vet med sig att han har himla svårt att minnas hur det varit med de andra barnens uppväxt, vad de vägde, vad de sa, hur de växte mm....Trist när de frågar och man inte kommer ihåg. Jag har nog haft lite lättare att minnas Lucas uppväxt, men det är klart att man skulle ha mycket mer att berätta om man skrivit ner allt som hänt. Kanske kommer bloggen utvecklas till att användas till hela familjes blogg, men vi börjar i liten skala, med den minsta i familjen.

Så, därför-här kommer vår Gabrielblogg!