cc

Vi åkte båda två på dagens återbesök. På Storken så kunde de inte sticka den lille gossen eftersom han nu faktiskt blivit stucken i händerna så det nu inte fanns kärl kvar. Stackars liten....Vi blev uppskickade till Noeonatal där man stack små barn i huvudet. Lät ju inte klokt, men var faktiskt inte så farligt. Gabriel (som han ju kom att heta) reagerade faktiskt inte. Självklart fick han socker på ett lillfinger att suuga på, som vid alla tidigare undersökningarna. Han kommer att vara sockerberoende innan han är två veckor! Han har ju att brås på om man säger så. Och då är det inte från mig om jag säger så... ;)

På neo hade man en egen maskin så här fick vi svaret direkt. Tyvärr så låg det allt för högt för att vara utan åtgärd. Men min bild av solning i 20 minuter stämde inte riktigt....Ny inläggning, nu på normal BB avd 310...Solningen skedde dygnet runt, Gabriel skulle ligga i en särskild solsäng dygnet runt. Jag blev alldeles urlakad....fy, för att vara tillbaks på sjukhus, även om jag visste att det inte var något farligt och att vi bara skulle vara där ett par dagar. Men ihop med höfter, oron för synen och operationen kändes det tungt...Nu hade vi fått tid för operation, på tisdag den 2 skulle det ske. Så självklart var det bra att Gabriel var i tiptop-form inför det. Så, bara att bita ihop, tillbaks på sjukhus (som jag nu börjat avsky, tänkte att jag skall "aldrig jobba mer på sjukhus"), Krille hämtade packning åt mig och Gabriel ner i solsäng! (Packningen bestod av bl a 4 tandborstar och en liten sjömansgubbe, så jag skulle ha lite sällskap) :)

Visst hade bilirudinet stigit! :(

Bilichecken visade 118 och och blodprov i handen visade ännu mer. Skulle det stiga ytterligare så skulle det krävas solning. Solning trodde jag innebar att man låg under lampa en ca 20 minuter några dagar i sträck. Det kunde jag ju tro... Ny koll imorgon.

På besöket idag skulle de se om lilla pojken ökat i vikt. Det hade han, men inte särskilt mycket...Dessutom så hade han ju konsekvent vägrat att äta från höger tutten, men se det ändrade han på när vi var på besök idag! Plötsligt så åt han en himla massa, toppen!

Men sköterskan tyckte allt att han hade en mystiskt solbränna, kunde det vara så att bilirubin lågt högt...? Jo, visst gjorde det det, visade det sig efter att gjort en "bilicheck". Man lyser med en lampa i huden i pannan och får på så sätt fram ett ungefärrligt värde. Ok, nytt återbesök imorgon, nu till något som hette Storken.Hade det då stigit ytterligare så skulle blodprov tas. I alla fall skönt att bli utskrivna "på riktigt" från BB. Man får vara glad för det lilla! :)

Dagen efter vi kom hem så var det tårtkalas. Jag hade skojat om att jag skulle göra tårta när vi kom hem från BB och Christian hade lite svårt att tro det...Jag gjorde faktiskt tårta, men på eftermiddagen så var jag så trött att jag höll på att göra mig oovän med hela världen....Vi firade i alla fall en himla massa igen, eftersom Alice och Alex inte var med sist. Mamma, Catte och co, Catharina o Amanda och alla vi var här. Nu firade vi ju dessutom att vårt lilla barn kommit till världen!

Vårt lilla barn börjde dock anta en alltför solbränd ton, återbesök på Östra imorgon, undra vad de skulle säga...

Äntligen fick vi åka hem! I backspegeln så är inte fyra dagar mycket, men tiden på sjukhuset var så lång. Självklart så är det väl så att det känns så eftersom man är kvar pga av att det inte är någt som inte är bra. Vi var dock fortsatt inskrivna och planerat återbesök på söndag. Var allt ok då skulle vi få skrivas ut då.Dagarna mella förlossning och hemgång ägnades åt amning, amning och åter amning. Funkade så där, troligen på grund av oron kring hela situationen, vad skulle det innebära för vår pojk att ha grå starr? Skulle han kunna se? I mitt utröttade, hormonella tillstånd avlöstes katastrofscenarion varandra i tankarna. Christian var en klippa, tog inte ut något elände i förskott. Nu kunde man se med blotta ögat att inte gossens ögon var som det brukar. Pupillerna var som små nålsögon.

Operationen skulle ske när gossen var 12-14 dagar. 

Något namn hade vi inte helt kommit på, men bl a Elias eller Elis var på min lista. Christian lobbade fortfarande för Simon, men främst så letade han efter ett namn som var lite udda, lite ovanligt men ändå som skulle passa honom.

Första kvällen hemma var underbar! Vi hämtade Alice och Alex på vägen hem från sjukhuset (de hade varit i Danmark med Anna o Mikael)så nu fick de träffa sin lillebror för första gången. Lucas hade träffat honom på Östra när mamma, Catte, Alicia och han var på besök på onsdagen. Alex o Alice hade köpt en lite present för egna pengar på Liten Karin i Haga. Ett ursöt litet spelande gossedjur!

Vi satt ute på altanen och grillade. Tänk att det kan vara så härligt att vara hemma! :)

Idag så tänkte vi att vi skulle åka hem med vår lilla gosse, men det blev tyvärr inte så.

Vid barnläkarundersökningen så visade det sig att vår gosse hade en bekymmer. En höftluxation, lite sneda fötter, en begynnande gulsot och dessutom så fick inte läkaren någon reflex tillbaks när han utförde den sk ögonbottenundersökningen. "Hinla ambisiös doktor", tänkte jag när vi blev skickade på remiss till barnögonmottagningen.

Men efter att ha varit på barnögon ca en timme började min sega förlossningshjärna förstå att allt inte stod rätt till. Man hade nu droppat pupillvidgande medel i hans ögon inte mindre en 5 gånger, och man såg forfarande ingen reflex. Doktorn som undersökte sa dessutom att " det sär sån tur, att vi har vår expert Alf här idag". "Tur, tänkte jag, att vilja ha experten har bådar ju inte gott, då är det något som är riktigt svårt"..

Vid det här laget hade både jag och Christian förstått att vi inte bara skulle bli hemskickade, med ord som att "det var ingen fara, det var inget fel".För så var det ju inte.

Vi fick sitta ner och Dr Alf förklarade att vår lille gosse fötts med en medfödd grå starr. Ja, alltså samma starr som bara gamla människor får. Vi fick information om att gossen skulle opereras inom 6 veckor, annars skulle han bara ha en syn som räckte till ljus och mörker. Naturligtvis hur omtumlande som helst, dessutom inte helt lätt att ta in information 20 timmar efter förlossning. Som tur var så funkade Christians hjärna bättre.

Som om inte detta räckte fick vi samma dag tid till ortopeden. Där konstaterade man att det var luxation i höfterna, vilket gjorde att gossen skulle ha en sk Frejka-kudde i sex veckor.

Puh...vilket start.....Inte så konstigt att amningen inte fungerade optimalt. Jag pumpade, men gossen behövde dessutom tillägg. Någon hemgång var det naturligtvis inte tal om (men tur var så kunde Christian stanna kvar).  Hur skulle detta gå..?

Så blev det då tisdag! När vi kom till Östra ca kl 07.30 så var det full fart på specialförlossningen. Vi förstod att det var något som inte riktigt gått som det skulle, för det var stressig stämning och personalen kom farande i en himla fart med en säng med en mamma i...Hmm, var det detta man skulle få vara med om. Men ingen av oss var faktiskt särskilt nervösa.

På förmiddagen blev det dags för vändningsförsök. Rosmarie Hollst, (samma obstretiker som gjorde KUB-testet i våras) skulle göra försöket.

Och-hon lyckades! Inga problem, jag låg på sidan med en "sned-kudde" bakom ryggen och inte gjorde det ont. Så nu var det bara att vänta och se om bebisen tänkt sig att ligga kvar eller vända tillbaks.

Jag fick ett dropp satt för att "trycka ner" bebisen (han låg högt upp" och efter ett par timmar bestämde man sig för att, jo det skulle bli förlossning idag. Catte jobbade på våningen ovanför och fick följa allt som skedde via sms. Hon var till och med på en del av förlossningen, eftersom vår barnmorska inte riktigt visste hur man kopplade på TENS-apparaten. Tack Catte! :) TENS använde jag till ca kl 16....efter det så hjälpte den inte särskilt mycket. Som tur var så hann jag få EDA, lagd av den (i alla fall i hans eget tycke) fräckaste narkosläkaren på Östra. "Enjoy", var det sista han sa när han lagt bedövningen...Jo, det är ju vad man gör när man föder barn.

Vi hade faktiskt en riktigt mysig dag, Christian och jag. Krille skämtade mest hela tiden, läste högt för mig ut olika tidningar osv. Jo, faktiskt fram till ca 16.30 så var det bara mysigt, trots att värkarna höll på. TENS hjälpte ju en hel del.

Sista sms:et till Catte skickade jag 16.20 och babyn föddes efter 3-4 krystvärkar kl 17.49

3200gr, 50cm lång, helt blå i ansiktet, himla massa fosterfett på kroppen, en liten gosse!! :)

Jag var nog lite chockad, var det redan över?!

Allt frid och fröjd, efter någon timme fick vi komma in på specBB, tyvärr i delat rum så Christian fick åka hem. Lite surrealistiskt att försöka få till amningen, samtidigt som jag sms:a med Lucas som var på Gothiadiscot och ville sova över hos Benjamin. Olika delar av föräldraskap, men så är det när det är 16 år mellan barnen!

Välkommen, Samuel/ Johannes/ Jonatan/Gabriel!! :)