Äntligen fick vi åka hem! I backspegeln så är inte fyra dagar mycket, men tiden på sjukhuset var så lång. Självklart så är det väl så att det känns så eftersom man är kvar pga av att det inte är någt som inte är bra. Vi var dock fortsatt inskrivna och planerat återbesök på söndag. Var allt ok då skulle vi få skrivas ut då.Dagarna mella förlossning och hemgång ägnades åt amning, amning och åter amning. Funkade så där, troligen på grund av oron kring hela situationen, vad skulle det innebära för vår pojk att ha grå starr? Skulle han kunna se? I mitt utröttade, hormonella tillstånd avlöstes katastrofscenarion varandra i tankarna. Christian var en klippa, tog inte ut något elände i förskott. Nu kunde man se med blotta ögat att inte gossens ögon var som det brukar. Pupillerna var som små nålsögon.

Operationen skulle ske när gossen var 12-14 dagar. 

Något namn hade vi inte helt kommit på, men bl a Elias eller Elis var på min lista. Christian lobbade fortfarande för Simon, men främst så letade han efter ett namn som var lite udda, lite ovanligt men ändå som skulle passa honom.

Första kvällen hemma var underbar! Vi hämtade Alice och Alex på vägen hem från sjukhuset (de hade varit i Danmark med Anna o Mikael)så nu fick de träffa sin lillebror för första gången. Lucas hade träffat honom på Östra när mamma, Catte, Alicia och han var på besök på onsdagen. Alex o Alice hade köpt en lite present för egna pengar på Liten Karin i Haga. Ett ursöt litet spelande gossedjur!

Vi satt ute på altanen och grillade. Tänk att det kan vara så härligt att vara hemma! :)