Idag så tänkte vi att vi skulle åka hem med vår lilla gosse, men det blev tyvärr inte så.

Vid barnläkarundersökningen så visade det sig att vår gosse hade en bekymmer. En höftluxation, lite sneda fötter, en begynnande gulsot och dessutom så fick inte läkaren någon reflex tillbaks när han utförde den sk ögonbottenundersökningen. "Hinla ambisiös doktor", tänkte jag när vi blev skickade på remiss till barnögonmottagningen.

Men efter att ha varit på barnögon ca en timme började min sega förlossningshjärna förstå att allt inte stod rätt till. Man hade nu droppat pupillvidgande medel i hans ögon inte mindre en 5 gånger, och man såg forfarande ingen reflex. Doktorn som undersökte sa dessutom att " det sär sån tur, att vi har vår expert Alf här idag". "Tur, tänkte jag, att vilja ha experten har bådar ju inte gott, då är det något som är riktigt svårt"..

Vid det här laget hade både jag och Christian förstått att vi inte bara skulle bli hemskickade, med ord som att "det var ingen fara, det var inget fel".För så var det ju inte.

Vi fick sitta ner och Dr Alf förklarade att vår lille gosse fötts med en medfödd grå starr. Ja, alltså samma starr som bara gamla människor får. Vi fick information om att gossen skulle opereras inom 6 veckor, annars skulle han bara ha en syn som räckte till ljus och mörker. Naturligtvis hur omtumlande som helst, dessutom inte helt lätt att ta in information 20 timmar efter förlossning. Som tur var så funkade Christians hjärna bättre.

Som om inte detta räckte fick vi samma dag tid till ortopeden. Där konstaterade man att det var luxation i höfterna, vilket gjorde att gossen skulle ha en sk Frejka-kudde i sex veckor.

Puh...vilket start.....Inte så konstigt att amningen inte fungerade optimalt. Jag pumpade, men gossen behövde dessutom tillägg. Någon hemgång var det naturligtvis inte tal om (men tur var så kunde Christian stanna kvar).  Hur skulle detta gå..?