Vi hade tidigare denna vecka varit på Barnmorskegruppen för att kolla om bebisen kunde tänka att vända på sig. Den hade nu legat i snedläge ända sedan den kunde ha någon typ av läge. Inget bra om man snart ska komma ut till stora världen...

Vändningsförsök bokades i Varberg av en klämmig vikarie på Barnmorskegruppen. Det fanns ingen plats på Östra, dit jag egentligen ville.

Hur som helst, C och jag åkte mot Varberg tidigt torsdagmorgon. Jag såg ganska mycket fram emot det, kände mig inte speciellet nervös. Jag hade läst på nätet om vändningsförsök, hur det skulle kunna kännas mm.

Vi belv väl emottagna på Varbergs sjukhus, men vändningsförsöket lyckades inte...

En kompetent läkare prövade tre ggr, men fick avbryta eftersom jag tyckte det gjorde så förbaskat ont. Kan väl säga att det inte boddde någon större psykolog i läkaren...Han tyckte nog att jag var ganska schåpig och kunde inte förstå att det gjorde ont.

Trist, vi fick åka från Varberg med planen att vårt barn skulle födas med kejsarsnitt. Det kändes lite modstulet, eftersom förutsättningarna för att vända barnet var goda, men något gjorde att det inte funkade...

På eftermiddagen ringde jag Barmorskegruppen och berättade hur det gått i Varberg. Efter en stund återkom hon (bmsk Paulina) och sa att det inte fanns några som helst tider på Östra förrän i augusti! Så hon ville att jag själv skulle ringa till Varberg för att boka tid för snitt. Kändes ju lite märkligt att själv ringa runt, men det gjorde jag i alla fall. På Varerg sa de att jag naturligtvis var välkommen, men var det i så fall inte närmare med NÄL...?

Vid det här laget började jag misströsta en del, skulle det verkligen vara så att jag själv skulle ringa runt för att bli snittad...? Å andra sidan hade jag inte riktigt förtroende för Paulina, hon var vikarie och kände kanske inte till alla "trådar" som skulle/kunde dra i..

Och nu var det ju så att syrran jobbade på KK Östra.....